För Diego Simeone så finns det ett klassiskt citat som passar väl in på hur han ser på fotbollen. Ett uttryck som myntades av Bill Shankley som var manager för Liverpool. Bill Shankley sa en gång på en presskonferense:
”En del människor tror att fotbollen är en lek på liv eller död. Jag kan försäkra dig, det är mycket mer allvarligt än så”
Diego Simeones sätt att se på fotbollen har alltid varit att sporten är på liv eller död. Det handlar om att vinna eller att dö och för Simeone existerade bara vinnandet, i hans huvud fanns det inget annat tänkbart scenario. Något han uttryckte på en presskonferens en bit in på säsongen 12/13 med Atlético Madrid.”Det är oväsentligt ifall det är Barcelona och Real Madrid du tävlar mot. Fotboll handlar om att vinna. En silvermedalj innebär att du får stå nedanför och titta upp på de som vunnit. Det finns ingen ära i det – bara skam”
Som liten byggde han en fotbollsarena av lego och formerade därefter ett 4-4-2 system med sina legogubbar, tränaridentiteten och ledaregenskaperna fanns med från tidiga år men han skulle få en framgångsrik spelarkarriär. Diego Simeone visade tidigt en stor begåvning på fotbollsplanen. Han var kraftfull och hade en härlig pondus men Argentinska profiler säger även att den tekniken han hade var av god kvalité, det var dock inte den som speglade hans sätt att lira boll. Simeone var en del av den nya Argentinska vågen som handlade om att laget skulle vinna till varje pris, att spela fin fotboll var en sak men det gällde framför allt att vinna matcherna och för att göra det behövdes spelare som tog jobbet i varje situation, 90 minuter, match ut- match in. Diego Simeone var en av dessa och skulle bli en utav de skickligaste på att just slita, kriga, visa passion och lidelse för det lag han representerade. Simeone var symboliskt med passion när han spelade, man kunde se att detta var något som betydde allt för Diego!
Passionen är omöjlig att ta miste på, se bara på dessa bilder från hans spelarkarriär..
Han debuterade i landslaget som 18 åring och skulle under sin karriär göra över 700 tävlingsmatcher för klubb och landslag varav 106 var för just Argentina. Simeone hade lärt sig en del principer som spelare, byt aldrig tröja med motståndaren, det är ett sätt att nedvärdera sig själv. Simeones tröja skulle alltid vara värd mer än motspelarens, skulle han byta skulle han få två av motståndaren, annars kunde det vara.
Tröjbyte skulle dock ske vid ett tillfälle, detta efter en match med Inter mot United i Champions League året efter händelsen i VM 1998 då Simeone fick Beckham utvisad, något som gjorde Beckham till Englands mest hatade under en period. Simeone valde att byta tröja med Beckham efter matchen som ett sätt att förskonas och glömma det som varit, säger en del om Simeone som medmänniska tycker jag (undra om Beckham har kvar den tröjan)...
Diego Simeone gjorde ett undantag gällande tröjbyte när han bytte tröja med David Beckham efter en Champions League match mellan Inter och Manchester United 1999 för att glömma gammalt groll!
2006 avslutade Simeone sin aktiva spelarkarriär efter att ha representerat klubbar som Sevilla, Atletico Madrid i La Liga, Inter och Lazio i Serie A och Racing Club i Argentina. Meritlistan som spelare var inte heller den att leka med. Ligaguld och Cupguld med Atletico Madrid, Uefa Cupvinst med Inter, Seria A vinst med Lazio samt vinst i Cupen, Supercupen och Uefa-Super Cupen. Dessutom vann han Copa America vid två tillfällen, För-VM vid ett och blev runner up med Argentina i OS 1996. Att Simeone var en vinnare redan innan han entrade tränarpositionen var det alltså inget snack om men succén han senare skulle göra i Atleticó Madrid hade nog bara han själv trott på om ens knappt det.
Störst avtryck gjorde Simeone i klubben Lazio. På bilden ser ni att han hade schysst sällskap också eller vad sägs om Mihajlovic, Mancini, Stankovic, Fernando Couto, Nedved och Nesta som också spelade i klubben. Galet..!
Direkt efter sin sista säsong i Racing Club i Argentina som spelare bestämde klubbledningen ihop med Simeone himself att han var rätt man att leda laget framöver. Sagt och gjort så hade Simeone bytt träningsoverall till kostym. Den tidigare lagkamratsrollen Diego haft var nu bytt till den kloke och mycket krävande tränaren Diego Simeone som alltid krävde 90 minuters slit från varje spelare. Det dög inte ens för stjärnspelare att gå runt och lalla, då fick de spela för någon annan tränare. Psykologiskt briljant som han verkar den gode Simeone lyckades han få spelarna med sig redan under första året som tränare då han efter en lite tyngre start i Racing fick en ny post i Estudiantes. En post som skulle passa honom väl för när säsongen var över var han Argentinsk mästare, Estudiantes hade vunnit sin första ligatitel på 23 år och Simeone blev årets tränare i Argentina. Historien om tränaren Diego Simeone hade fått en bra start. Framgångar med Estudiantes tog honom sedan till River Plate där det också blev en titel men sedan gick det lite utför. Han blev tränare för San Lorenzo men fick kicken efter bara ett år, ändå kom nu chansen för ett nytt Europaäventyr när Italienska Catania hörde av sig. Simeone nappade direkt, lyckades med uppdraget att hålla Catania kvar i Serie A, fick tillbaka tränarjobbet i Racing där allt började och 23 december 2011 kom tränarjobbet som Simeone antagligen gått och väntat på sedan han började tränarkarriären, det som huvudtränare för Atletico Madrid. Klubben som han själv skördat stora framgångar med som spelare där han vunnit både ligan och cupen hade nu blivit en mittenklubb (10e plats i ligan) och åkt ur cupen mot ett riktigt korpagäng och många frågade sig nu om denna Diego var rätt man att vända skutan, det var han sannerligen!
Dagen innan julafton 2011 blev det klart att Diego Simeone skulle återvända till Atlético Madrid, nu som tränare och vilken succé det skulle bli..
Helt lätt val var det dock inte, Diego hade sin familj i Argentina som Simeone alltid nämner som extremt viktig för honom men som tidigare sagts för var fotbollen alltid allvarligare än så och när möjligheten kom tog han sina saker och flyttade till Madrid, utan sin familj. Så här sa Simeone när flyttlaset gick första gången, då till Serie A och Catania
”Jag lämnade min familj för att koncentrera mig på det som är min passion, nämligen mitt yrke. Möjligheterna finns här. Att jag sedan befinner mig långt hemifrån, att jag inte är där för att se mina söner växa upp och att jag samtidigt inte får se mina föräldrar åldras är en konsekvens av det beslut jag har tagit, något som man i sin tur får acceptera, bära med sig och tolka på rätt sätt för att njuta mer”.
Simeone tillsammans med sönerna som fortfarande bor i Argentina..
Svårförståeligt kan tyckas men för Simeone har alltid fotbollen kommit först och hans passion för densamma skulle verkligen smitta av sig på det Atleticolag han tog över sent i december 2011. På ett halvår hade han fått spelarna att tro på sig själva på nytt, förlorarmentaliteten som speglat detta lag över lång tid började mentalt att svänga. Laget avancerade i tabellen, nådde tillslut en 5e plats i ligan och man vann även Europa League efter att ha slagit Bilbao med imponerande 3-0 i finalen. Säsongen 12/13 fortsatte sedan i samma imponerande stil då man efter 20 omgångar hade 7 poäng mer än självaste Real. Man skulle hamna efter Barcelona och Real tillslut men något hade hänt, plötsligt kändes inte avståndet till jättarna så stort längre och det visade också sig i cupfinalen samma år, en final som Atletico vann efter förlängning mot självaste Real Madrid. Två år, två titlar, skulle detta kunna fortsätta… Många var nog tveksamma för sommaren därpå sålde man guldklimpen Falcao till storsatsande Monaco, Villa kom till klubben men kunde han göra alla de mål som Falcao nu lämnat bakom sig?
David Villa blev Atléticos nya dragplåster men det var andra spelare som skulle överglänsa honom under säsongen 13/14
Svaret skulle inte bli Villa, istället skulle Atletico under säsongen 13/14 handla om Diego Costa och kollektivet. 2013/2014 hände nämligen det som sades var omöjligt. Under sommaren värvade Barcelona Neymar för över 500 miljoner kronor (oklar summa), Real värvade i sin tur Bale för över 1 miljard kronor, två av de mest lysande spelarna på senare tid. Neymar som glänst i Confederations Cup samt Bale som gjorde vad han ville i Premier League skulle nu erövra La Liga. Atletico ja de sålde sin bästa spelare till Monaco, ändå blev Atletico La-Liga mästare. Hur var detta möjligt, ja mycket kan stavas Simeone. Simeone fick alla bitar att falla på plats under sin 3 säsong i klubben, inför säsongen fanns inte den tydliga hierarki som funnits under tidigare säsonger då Torres, Forlan, Aguero och Falcao varit spelarna som skulle göra det. Nu var det upp till laget att få fram resultat och även om Costa kom att bli den där viktiga strikern så var det mer ett resultat av Atletico som lag än Costa som soloman. Bakom honom fanns nämligen spelare som Arda Turan (turken med den härliga skäggväxten som ingen kan ta bollen från), Koke (spanjoren som charmat hela europa och som antagligen lämnar i sommar), Courtois (utl Chelseamålvakten som var en vägg under säsongen), Villa (stjärnan som tog ett steg tillbaka ur stjärnglansen och tog grovjobbet) samt en backlinje som var nästan spöklikt samspelta och laget släppte in smått osannolika 26 mål på 38 matcher i ligan.
Coca Cola Zeros slogan "make the impossible possible" stämmer bra överens med det Atlético Madrid lyckades med under denna säsong med vinst i ligan och final i Champions League
Erik Niva från Sportbladet var mest imponerad av lagets enorma fokusering. Då Real och Barca har råd att gå på 60-70 % och ändå vinna måste Atlético upp i 90-95 % vilket man klarat av under en hel säsong. Denna maxprestation är mycket att tacka Simeone som trots spel på flera fronter. Cup, liga och Champions League fått spelarna fullt fokuserade på att prestera, vecka ut, vecka in och när säsongen skulle summeras stod man där med ligavinsten och en final i självaste Champions League, en final där man bara var 2 minuter från vinst. Simeone har verkligen tagit fotbollsvärlden med storm under sin sejour i Madridklubben men nu väntar den stora utmaningen, utmaningen att fortsätta konkurrera mot Real och Barca och utmaningen i att behålla spelare som säkerligen får en drös anbud i sommar. Blir bara Simeone kvar tvekar jag inte, då kommer Atletico fortsätta att charma oss vid tv-apparaterna och på åskådarplats, längtar redan till nästa kapitel i sagan om tränaren Diego Simeone.
Avslutar med en klassisk Simeone bild, en man som ständigt vill ha med sig den "tolfte" spelaren dvs publiken!
Djupdykning från Fotbollshörnan, Radio92 2/6-14
Kommentera