Fotbollshörnan.blogg.se

Han är en av alla Super-Marios ute i fotbollsvärlden, Mario Mandzukic, Mario Götze, Mario Gomez är några andra men denna Super-Mario är den vi mest förknippar med epitetet. Han är italienaren som under hela sin karriär beskrivits som supertalangen som kan bli bäst i världen en dag, utanför plan har han dock sysslat med andra saker som dragit medias blickar till sig. Han har gjort lika stora avtryck medialt som på fotbollsplanen hittills. När han under förra säsongen gick från Manchester City till hans favoritlag Milan var det dags att bevisa om han var framme fotbollsmässigt, nu skulle han ta Milan mot nya höjder. Här är berättelsen om den unike, Super-Mario Balotelli.

Mario Balotelli har föräldrar från det afrikanska landet Ghana men dessa hette inte Balotelli utan Barwuah. 1980 valde familjen att flytta till Europa och landet Italien, familjen hade det tufft ekonomiskt och bodde i en fuktig, dragit enrummare tillsammans med en annan familj. 1990 föddes sonen Mario men på grund av ett medfött tarmproblem tillbringade han sina första år i livet nästan uteslutet på sjukhus, detta för att gå igenom långa operationssviter och även på grund av omständigheterna hemma där lägenheten inte var passande att vistas i för ett redan sjukt barn. Enligt Mamma Barwuah var det på grund av familjens situation med dålig ekonomi och den sunkiga lägenheten som fick henne att gå till socialtjänsten, förklara att de hade ett sjukt barn och adoptera bort sin son Mario. Mario skulle aldrig glömma detta svek och vill inte ha kontakt med sina biologiska föräldrar mer, enligt Mario är hans föräldrar de som adopterade honom, familjen Balotelli. Mario skulle trivas med sin nya familj, han har själv berättat om hur han kände av att de verkligen brydde sig om honom, höll sig vakna när han inte kunde sova och de lät honom spela fotboll i huset trots att det ibland gick så vilt till att porslinsvaser och annat gick i kras. Mario var en av alla där ute som inte kunde sitta still, han var hela tiden i farten och hamnade ständigt i trubbel. Var det något som hänt som skylldes det ständigt på den vilde Mario Balotelli. På fotbollsplanen fick han dock utlopp för all den där energin som han fick så mycket skit för utanför sporten. Han kunde då utnyttja detta genom att springa mer, vara ännu hungrigare och göra ännu mer spektakulära målschester än andra, han hade energi över oavsett.

 

 

Mario Balotelli skulle börja sitt fotbollsspelande i klubben Lumezzane där han snabbt gjorde avtryck i ungdomslaget, han flyttades upp i A-laget vid 15 års ålder men spelade endast två matcher där, då hade storklubben i Italien Internazionale eller Inter som man brukar säga sett nog, Mario skulle vara en Interspelare! Sagt och gjort blev han också det och det skulle inte dröja länge innan den italienska fotbollspubliken såg Balotelli kvalitéer. Som 17 åring skulle han göra avtryck i Italienska cupen, Coppa Italia, Balotelli gjorde här två mål mot självaste Juventus i den andra matchen i kvartsfinalen och var avgörande för Inters bortavinst med 3–2. Balotelli var nu Super-Mario med hela Italien och man gick bara och väntade på att han skulle utvecklas till en superstjärna likt Del Piero och Francesco Totti. 2008 blev han för tidpunkten tidernas yngste spelare att göra mål i Champions League, då han var 18 år och 85 dagar gammal. Den tidiga succén i Inter till trots, den andra säsongen skulle bli något helt annat, detta när stortränaren José Mourinho kom till klubben.

 

När Mourinho kom till klubben tilläts inte längre Balotellis galenskaper som ibland ägde rum. Mourinho tyckte att Super-Mario inte ansträngde sig tillräckligt på träningarna vilket gjorde José väldigt besviken, han såg också vilken enorm talang som fanns hos den 18 årige Mario.

”Han saknar koncentration och motivation och måste förändra sig annars kommer han missa sin chans. Nu anstränger han sig bara till 25 procent på träningarna vilket är ett sånt slöseri. Han är en så stor talang att han hade kunnat bli bäst i världen om han bara lagt ner 50 % av sig själv" sa Mourinho då

Kontroverserna herrarna emellan slutade dock inte och Mourinho uteslöt under 2009 Mario från A-lagets träningar och 2010 hade Balotelli fått nog av tränaren som inte trodde på honom fullt ut och skrev då på för den nya jätten i Storbritannien, Manchester City. Ett lag som hade Roberto Mancini som tränare, tränaren som tagit upp Balotelli i Inters A-lag några säsonger tidigare visste vad Balotelli gick för och skulle göra Mario till en av världens bästa spelare var det tänkt. För cirka 200 miljoner fick City loss Mario från Inter och trots att Balotelli några säsonger senare kunde konstatera att han vunnit tre titlar med klubben då han vunnit FA cupen, Premier League och Community Shield så fick han inte den utväxling som han och hela världen suttit och väntat på. Under EM i Polen/Ukraina hade han visat världen att han i sina bästa stunder tillhörde världens absolut bästa anfallare då han var en bidragande orsak till Italiens meriterande silverplats då man bland annat besegrat Tyskland med 2-1. En match där Balotelli gjorde båda målen. I England kände han dock att alla var emot honom, media som hela tiden skrev skit om honom, tränaren Mancini som vägrade ge honom fullt förtroende och domarna som ständigt gav Balotelli varningar och avstängningar. Super-Mario saknade sitt hemland Italien och drömmen vore att spela för favoritlaget tillika hans förra klubbs värsta konkurrent AC Milan. Milan såg vilka kvaliteer Mario hade och gjorde allt i sin makt för att hämta hem den italienske landslagsanfallen och den 29 januari 2013 lyckades man.

 

 

 

För 172 miljoner köpte AC Milan tillbaka Mario till Italien och nu skulle supertalangen äntligen få bevisa vilken spelare han verkligen var, nu skulle Mario Balotelli utmana om priset till världens bästa spelare som Mario själv ansåg sig tillhöra och Milansagan skulle börja väldigt bra för Super-Mario. Han sågs nu inte bara som Super-Mario utan också som en frälsare, Mario skulle ta ett sårat Milan upp till gamla tiders succé, han sågs som den spelare som kunde vända den negativa trend som klubben haft den senaste tiden när spelare som Zlatan, Thiago Silva och Pato lämnat klubben och till en början motsvarade Mario allas höga förväntning. Man märkte på Balotelli att han kommit hem, han såg ut att njuta av sin fotboll och på planen resulterade det i en mängd mål och ett härligt spel. Från januari då han anlände till säsongens slut hade Balotelli gjort otroliga 12 mål på 13 matcher och Milan gick från en svag placering till en plats som innebar spel i Champions League, Milan var påväg att nå toppen igen men så kom nästa säsong och Milans form var som bortblåst. Man ligger på 11e plats i tabellen och har 20 poäng, ja ni hörde rätt, 20 poäng upp till en plats i Champions League nästa säsong. Vill man dit gäller det att vinna Champions League i år helt enkelt. Balotelli måste börja leverera som han gjorde i inledningen av Milankarriären och få ihop ett samarbete med Kaká och El Shaarawy, då finns kanske en astronomisk chans att uppnå detta.

När det gäller Balotelli vet man aldrig vad som sker härnäst.
Kanske går han och vinner Champions League, kanske blir han syndabock i åttondelsfinalen mot Atlético och blir utvisad, kanske gör han en makalös vårsäsong och vinner skytteligan i Serie A, kanske byter han klubb i januarifönstret, kanske blir han VMs bäste spelare i Brasilien, det är det som gör honom så intressant. Han är som vår svenske superstjärna Zlatan, en spelare som aldrig slutar att förvåna en och som alltid lyckas hamna i blickfånget och i tidningar på ett eller annat sätt.